Pepparkaksbak!

Idag var en sån där dag då jag ännu en gång landade i förståelsen. Den där förståelsen jag trodde jag hade som jag nu förstår att jag inte förstått riktigt fullt ut. Denna gång handlar det om en av alla verktyg och tankar jag fått efter min utmattningssyndrom. Det har ofta pratats om balans. Jag har förstått och försökt. Däremot har jag inte riktigt förstått hur jag ska hitta denna balans. För även om jag vet vad jag vill göra så kan man inte fly de måsten man har. När, var och hur ska jag ha tid att få in och orka göra det där jag vill? Det kan låta simpelt. Men för någon som levt ett otroligt tight liv och för att få i hop det behövt greja från morgon till kväll är rutiner och disciplin något som underlättar enormt. Torsdag, städag sen länge. Enda gången det inte blev städat på en Torsdag var den där torsdagen jag mötte den berömda väggen. - Jag kunde inte. Ingen disciplin i världen hade kunnat få mig att göra det. I dag, behöver jag inte längre dessa diciplinerade scheman. Jag lever lättsammare. Jag kan omprioritera. Jag kan skjuta på. Tanken slog mig - Jag kan dammsuga av golven i morgon. Det är bra nog. Idag vill jag bara ha en mysig dag med min son.  Den tyngden som lättade går inte att beskriva. För någon som inte vart där, är det nog svårt att förstå. Jag behöver inte längre leva efter ett tight schema. Jag kan skjuta på, prioritera och känna att nått är bra nog. Sänka mina krav. Jag och sonen behövde verkligen den här dagen. Det var det viktiga. Jag kände mig för första gången på väldigt länge avslappnad. I nuet. Så tacksam för det. Att gå från att försöka orka och hinna få in både städning och mysdag med bakning. Det kändes så fruktansvärt övermäktigt till att tanken och känslan rinner över en. - Nej, vet du vad. Jag behöver inte dammsuga i dag utan kan dra av lite i morgon istället.  Plötsligt stå där med tillräkligt med både ork och tid.  Att för första gången få känna från hjärtat "Nej jag behöver inte". Som sagt kan låta simpelt, och har man inte stått där så är nog känslan svår att förstå. Galet vilka mönster, inriktad och låst i tanken man kan bli. Galet vad stress kan göra med en. Så tacksam över att börja ta mig ur den boxen. Att få tillbaka kontrollen över sitt liv och inte att livet kontrollerar mig. Så tacksam för dagen med min son. För bakandet, myset och bara få sitta lugnt och prata. Så tacksam över att ha fått denna hjälpen så tacksam över att komma framåt. Ses!