Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade.

Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade. 
 
När jag går igenom de tyngre perioderna i livet, så är musiken där. Den får mig att flyta. Flyta till grundare vatten. Jag har tagit mig upp på stranden nu. Jag ska bara torka mig torr. 
Text rader här och var som sätter sig fast. Rör mitt inre. Får det jobbiga att synas i ett annat ljus. 
Nu är det Melissa Horn som talat. "Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade"  Att våga släppa det tunga. Att våga släppa det där som tynger en. Livet ropade. Att gå vidare. Se det fina i livet. Strävar man emot den väg som livet puttar en mot så gör det bara mer ont. Som att hålla i ett rep som drar åt andra hållet. Det skär in i handen. Det är skönare att släppa. Vända på huvudet, titta framåt och försöka se det som ser fint ut efter vägen. Smärtan släpper. Släpper allt mer desto mer man ser. Livet ropade, så jag måste gå. Ta hand om varandra. Ses! 
 
 
 
Min farbror bus och jag. Min nr 1. <3 
 
 
 
Trackback
RSS 2.0