Livets teater med på tok för många elaka karaktärer.

En värld med galet för mycket ondska och grymhet. Livets teater med på tok för många elaka karaktärer som spelar sin roll. Några få av dessa karaktärer har nu satt en hel värld i sorg. Är det inte dags att manuset snart skrivs om. För något sånt här borde inte få hända. Jag, en ganska liten karaktär i teatern får börja med att skriva mitt eget manus. Ett manus om kärlek, hopp och ljus. I hopp om att andra hakar på trenden och sprider värme omkring sig varje dag. Dag ut och dag in. En person kan inte göra allt men alla kan göra något. Väldigt klyschigt men ack så sant. Och jag kan inte låta bli att referera till Håkan Hellström som så vackert sjunger
 
"Men ta aldrig handen från nån som älskar dig.
Men håll dig tätt intill mig, för vi kan gå på vår egen väg.
Du kan gå din egen väg. 
Du bryt dig ut,  Du kan gå, Titta rakt fram, inte runtom.
Du kan gå, gå, gå, gå, gå. "  

Ta vara på tiden, på nuet. Man kan aldrig veta vad som händer i nästa kapitel. Läs kapitlet och gör sen en handling. Nu är det hög tid att handla. Den varg som vinner är den som blir matad. Jag matar kärlekens varg. 
Tankarna har flödat och jag är så som person att jag måste få ut det genom mina fingrar och händer. En vända till Panduro för att köpa hem diverse grejer. Slår mig ned vid köksbordet och låter tankarna ticka i gång. Att få göra det här är som meditation för mig, ett inre lugn och inre tystnad sköljer igenom kroppen. Ett fantastiskt sätt att spendera en lördagskväll på. På bästa sätt skulle jag nog säga. Men nu har jag lagt ner penseln för dagen, avslutar med att tända ett ljus för Paris innan jag kryper ner i sängen. Ses! 
 
 
 
 

Kommentarer

Något på hjärtat? - Skriv här.

Namn:
Kom ihåg mig?

Hur hittar jag dig?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0