Strutsfarmen - sista dagen gjord!

Ännu en säsong över och denna gång sommar säsongen. Sista dagen på Strutsfarmen gjordes i dag. Sorgligt men sant! Nu blir det först lite semester innan jag hoppar på nya äventyr och nya kapitel i livet. Spännande! Vi får se vart det tar mig. Då säsongen tog slut i dag fick vi en avskedspresent. En lampa gjord av strutsägg. Så galet vacker! Att ett ägg kan ge sånt glödande ljus är ju helt fantastiskt. Vackert vackert vackert!  Den kommer ge mig många fina minnen i höstmörkret! För det är vad denna sommar gett mig. Minnen av alla möjliga former - glädje, skratt, fina människor, utmaningar och utveckling. Underbart! Det är en konstig känsla att veta att det är slut nu. Även om det inte är lika markant skillnad som när vinter säsongen tog slut. Då var det verkligen från 110 till 0 över en dag. Fullt ös ända ut till sista dag. Skrev om min vintersäsong här! Även om det inte är lika markant skillnad denna gång så är det ändå tråkigt. Men jag tänker nog ändå bara tacka för denna erfarenhet och glädjas av det jag fått vara med om än att sörja att att säsongen är slut. Vi är i mål! Ses! 
 
 
 


Dåliga vanor? - Inte nu längre!

Sommarens dåliga vanor lär tas om hand. Det har blivit allt för mycket av det mesta så som det ofta blir sommar tid för mig. Socker och fett i mängder. På nyttighets kontot ligger jag totalt minus på. Det lär ändras! Härliga promenader i solens sista sommar strålar och nyttigheter i olika slag får kila in genom min dörr nu. Hela min kropp skriker - JAAA ÄNTLIGEN! Efter dagens promenad väntade det här läckra mellan målet. - Grapefrukt, keso, solrosfrön, pumpakärnor toppat med några jordnötter. Mums! Det rekommenderas! Ses! 
 
 
 


Outfit!

Dagens outfit! Passade på att använda väskan som ramlade in med posten i dagarna här.  Beställde för ett par dagar sedan en del nya kläder från Bonprix. Lika så kappan i inlägget under är där ifrån. Och oj säger jag bara, så mycket galet snyggt det fanns där! Ny favorit från min sida helt klart!  Och denna väska är en av mina nya kärlekar! Hittas här! 
 
 

Outfit!

Dagens outfit! Ny kappa från Bonprix -  hittas här
 
 
 
 

Det är i motvind en drake lyfter!

Oj så trött jag vart i dag. Ögonen har hängt och att jag råkade slumra till när jag nattade farbror bus i dag kom inte som en överraskning. Men att jag ändå sitter här nu och klockan snart slår midnatt är ett under. Tidig kväll hade jag tänk. Jaja! Snart får jag nog ändå slita mig och passa på att lägga mig i tid. Men att tröttheten vart ständigt närvarande känns som den ändå var värd det. Hade över 2 härliga vänner i går och det blev ganska sent. Men helt klart en givande kväll och det laddar ju ändå vis energi. Så trotts allt har humöret var på topp. Ses!
 
 
 
Avslutar dagen med lite visdoms ord


Att få växa i själen!

Jisses vilket äventyr vi var ut på i går. Men i slutändan får jag nog trotts allt räta på ryggraden lite, sträcka på mig och känna mig ganska stolt. Och det får nog mina fina vänner med göra som trotsade det mesta och drog ut mig på det här. Dagen började lugnt, och jag fick bli ledig trotts att jobb var inplanerat. Det får man ju trots allt tacka för. Då jag vart inställd på att jobba hela helgen och pappan i huset är i Stockholm så hade jag ordnat med en mini semester för farbror bus. Upp till Orsa med mormor och morfar i husvagnen fick han njuta av. Så själv som jag var fick jag passa på att njuta av en lång sovmorgon för att sen stiga upp och färga håret och bara mysa runt. En kompis kika förbi och vi mest bara hängde på balkongen och inväntade att resten av gänget skulle sluta jobbet. När de väl slutade så beslutade vi oss för att ta en tripp till Smedjebacken för att plocka bergskristaller. Sagt och gjort, vi slängde oss i bilen och körde i väg. Väl framme visade det sig något bökigare än tänkt. Bökigt för vissa bökigare för andra. För att ta sig dit så var det rena terrängen av stora stenar överallt man fick hoppa emellan, hål här å var, upp och ner och igenväxt som jag vet inte vad. Det var en riktig match att ta sig fram för oss alla. Men för mig känns det som att det var ett under att jag ens klev ur  bilen. Klev ur och började gå på en helt okej stig ändå. Det var längre in vi insåg att detta kommer bli problem. Jag som har svår fobi för alla småkryp och ormar höll redan här på att svimma. Jag drog en filt runt mig för att bilda något typ av skyddsnät. Jag vet egentligen inte vad som fick mig att faktiskt göra det. Kanske var det mina vänners stöttning och upplyftande ord. Att känna deras blickar på mig och jag visste att de skulle göra allt för att förhindra panik som skulle kunna uppstå. De fick mig så trygg de kunde. Långt var det, längre än jag någonsin kunnat ana. Men efter mycket trilskades, jävlar anamma, smått panik och en jävla massa pepp fick de mig i mål. Jag fick komma i mål. Även om jag var något skakad så kikade vi lite och plockade bergskristaller. Det hade redan börjat skymma och mörkret började lägga sig. Vi beslutade oss för att bege oss då det snart skulle bli en omöjlighet för mig att ta mig tillbaka. Det dröjde inte många minuter innan paniken steg. Mina vänner är mina hjältar. Den ena erbjöd sig att bära mig tillbaka. Jag visste vilken otrolig terräng det var, så jag tackade nej. "kan själv" som jag gärna vill svara. Denna gång kunde jag nog faktiskt inte själv. Upp schasad blev jag och blev buren ända tillbaka. Vilken prestation av honom! Och vilket jävlar anamma denna karl lär ha som orkade bära en hel person i ganska svår terräng en längre sträcka! Stor applåd! Den andra vännen lyste upp vägen och informerade om diverse lösa stenar m.m och den tredje höll koll bakom! Trotts värsta tänkbara miljö, så fick de mig trygg på ett vis. Och att de ens vågade ta med mig dit, trotts att de visste mina svårigheter. Att de gjorde allt detta, mycket för att jag skulle få växa lite. Att jag skulle få ytterligare framsteg att faktiskt bli kvitt min fobi. Vilka vänner man har! Överöser dessa med kärlek! Väl framme, så hade jag lite dåligt samvete att jag inte kunde vara lika cool lugn som dom. Och att den ena dessutom fått bära mig hela denna väg. Men tanken slog mig efteråt. Man behöver faktiskt inte alltid svara "kan själv"  för att det är faktiskt okej att få hjälp när man behöver hjälp. Det är okej, att visa sina svagheter. Det är helt okej att bara för en stund låta sig själv falla. Att få hjälp när man behöver den som mest och hjälpen man behöver faktiskt finns tillgänglig precis tätt intill. Efter att ha sett hur mina vänner reagerade efter det hela, så tror jag att tillåta sig själv få hjälp kan man även hjälpa andra. Att de får känna att de klarar av att hantera den situationen och att de får känna sig behövd. I bland kan det faktiskt bli en  win win situation. Svara inte - Kan själv. Svara istället - Ja tack! Ses! 

 

 

 
(Vännerna - dock bild från ett par veckor tillbaka.) 

 


Inbrott och kärt återseende!

I ett tidigare inlägg skrev jag om att senaste tiden bestått mesta dels vänner och familj i fokus. Skrev om en drös med saker som hänt. Bland annat att jag och en vän åkte för att busa till det för 2 kompisar som skulle lägga golv den dagen. (Skrev om här!) Vi åker och "todeloar" eller hur vi nu ska stava det. Haha! Man åker helt enkelt och överraskar med en stor "TODELOHOOO". I dag skulle dessa vänner lägga ytterligare ett golv i ett nytt rum. I stället för att väcka dessa vänner som sist så kom vi istället mot slutet när det enbart var några få plankor kvar. Tröttheten och fokusen var ett faktum och jag och vännen min smög oss in. Vi kände oss nästan lite brottsliga med vårt helt oskyldiga inbrott! :D hahaha! Och inbrottet slutade i en stor Todelo! Skoj var det även om det var ett snabb besök. För sen skulle jag vidare för att hämta upp min lillprins som kom med pappa sin på tåget. Det var ett kärt återseende. Som jag saknat denna lilla farbror bus som spenderat helgen i Stockholm. Nu är min stora kärlek äntligen hemma i gen. <3 Och ingen är gladare än jag. Ses! 
 
 

Familjedag + Snobben!

Ledig i dag. Passade på med en familjedag med shopping åt hela familjen. Nu är garderoberna lite uppgraderade. Känns fint. Efter for vi i väg och åt glass i den lilla solen som ändå vela titta fram i dag. Sen väntade besök av farbror bus farmor. En bra dag helt enkelt! :) I förra inlägget skrev jag bland annat om att mina vänner kidnappat mig, för att fara i väg på lite skoj pga att jag fyllt år. Nämnde något om en present jag fick av de som jag inte avslöjade. Passade på att använda dessa i dag. Ett par snobben leggings! Dom bara skrek jag och jag verkligen älskar dom! Tack i gen fina vänner! En nöjd tjej som lutar sig mot kudden i kväll! Ses! 
 
 
 

Kidnappning och 3 års kalas!

Oj vilka vänner man har! <3 Jag är verkligen lyckligt lottad! Dagen efter min födelse (som jag skrev om i förra inlägget. ) dag stod bakning och förberedning på schemat för farbror bus födelsedag som var dagen där på. Det skulle handlas, städas i hop och bakas i massor. Fullbokat var det! Det kändes åtminstone så. Men mitt i baket får jag ett sms av mina fina vänner. - Vi hämtar upp dig om 5 minuter. Varav jag fick lite halv panik. Nej det gått ju inte.jag bakar ju har ju massor att göra. Okej om 20 minuter kontrar dom med. Sagt och gjort. Kidnappad blev jag. Vi åkte i väg mot okänt mål och hamnade slutligen vid ett vatten fyllt gruvhål som var helt makalöst vackert. De hade tagit med både mat och fika. Fick även en present som bara skrek jag! Så glad jag blev! Men den tänker jag visa i ett eget inlägg senare. Något chockad men glad som tusan blev jag. Som dom fixat och visste vad jag behövde. Så rofylld jag blev! Vidare mot nya mål vilket var en utsiktsplats, det gick dock i stöpet då det var tillfälligt igenbommat. Men vad gör det egentligen, och vi for hemåt för att spela sällskapsspelet "med andra ord" innan det var dags att åka hem för att ladda för kalas. Dom vet visste vad jag behövde, och jag är så sjuk tacksam för att jag får ha dessa människor i mitt liv. <3 Bakningen hann jag ändå klart med dagen där på. Och Farbror bus fick en kanon födelsedag! Mycket uppvaktning, fika och presenter. Som den lilla killen strålade. 3 år har redan gått och det känns helt galet. 3 hela år av kärlek till den här lilla grabben.Underbara farbror bus, vad jag är glad att jag har dig! <3 Ses! 
 
 
 

RSS 2.0