Vad gömmer sig egentligen i skåpen? :|

Håller på att städa ur lägenheten lite smått tills vi ska flytta. Men usch så läkigt det är. Man vet ju inte alls vad som gömmer sig i dom där full proppade skåpen. :S  1 posetiv sak med hela grejen är. Jag har äntligen hittat min kameraladdare. :D Så nu är kameran på laddning i gen. En annan posetivsak som igentligen inte hör hit är att jag fått en till "grattis till körkortet present" av underbara älskligen. En Melissa horn skiva! :D Nu har jag nått att spela när jag kör runt! ;D

Första turen avklarad

Nu  har jag tagit min första kör tur. Och hej och å så roligt det är! :D
Lång tur till Borlänge och shoppa blev det. In handlade lite grejer till nya lägenheten. ^^  Skojskoj!



Innan jag åkte i väg på min lilla tur kom Carola (Connys mamma) ut. Hon hade köpt en "Grattis till körkortet present"  :D Det var ett halsband med en liten bil på. Ååh så söt den var! Och i en så söt ask. Såg ut som en liten diamant! Önskar jag kunde visa er. Men som alla kan räkna ut så är det ju faktiskt så att ingen kamera inga bilder!  :/  Men i vilket fall var halsbandet precis i min smak. Jag har lite förkärlek till smycken som har små söta prylar på som faktiskt ser ut som en riktig sak! :D


Uppkörning!

Äntligen är den här dagen över. Och jag behöver desutom aldrig uppleva den i gen, för jag klarade nämligen uppkörningen :D  Över lycklig! Själv är jag inte jätte nöjd över insattsen jag gjorde, så det blev en riktig överaskning när han sa att jag klarat det. Och ja, på tal om överaskigar    ... han gav mig en till. Han kunde tydligen få upp körkorts bilden i mobilen. Det hade inte jag en aning om. Och hade hellst sluppit veta. (varför finns förklaring på i förra inlägget)   När vi sitter där i bilen allt är klart och jag tror att allt är frid och fröjd drar han upp mobilen i ansiktet på mig och säger " Så här blev bilden".  Jag blev så chokad att de enda orden jag fick ut mig var " Ser du hur svettig jag är?" haha  Borde jag säga att han inte sa ett smack och bara stirrade på mig och såg ut att undra om jag var riktigt klok? - Nää, tror inte det så jag skippar att säga det.

Man skulle kunna säga ...

Den dagen som skulle bli bland de bästa dagar i mitt liv blev i stället bland de värsta.
Vad har hänt? - Man skulle kunna säga    ... TEORIPROV!


Jag tog bussen in till Stan lite små nervös. Väl på platts insåg jag att något var välldigt, välldigt fel. En skyllt med texten "entre 40 meter bort satt upp spikad" Jag börjar tittt runt. Men nej, ingen ingång var den just jag skulle in i. Panik!  Frågar person efter person på gatan. Ingen var säker men fick 3 olika alternativ. Alternativ 1, Den ingång jag trode först. Alternativ 2, på andra sidan byggnaden. Alternativ 3, Längre in i stan. 
Jag tittar på klockan. Tio minuter kvar tills provet början. HJÄLP! Hafflar upp mobilen i panik och ringer min körskola. Dom blir lika panikslagna och ger mig en snabb vägbeskrivning. Jag inser fakta och förstår att det sämsta alternativet är rätt, alltså alternativ 3. Jag får helt enkelt lov att pringa. (Och med en stor tung väska är det inte det roligaste. Men väskan lära med för att jag ska sova hos mamma och pappa i kväll) Efter ha sprungit igenom hela stan ser jag en dörr som ser ut att kunna vara rätt . Jag kutar in och rätt fram till receptionisten. Jag får ur mig en stor" nervös- allt är meningslös" suck som innehöll orden "har jag kommit rätt".  Jag fick svaret, Det har du nog. Du kan gå bort i hördet och ta fottot.  Min hjärna bara skrek "NEEEEEJ, Ser du inte hur jag ser ut?" Efter den där springfärden genomstan var jag långt i från både fräch och vacker. Svetten bara rann om mig, håret hade lockatts upp, och sminket det var så klart borta. Den hade helt enkelt runit bort. Det såg ut som jag precis gjort mitt jobbigaste gympass i hela mitt liv. Menmen jag hade inget val, så jag vänder mig om för att gå till fotto atomaten. Där möts jag av en massa upp-piffade ungdommars anskten. Och nej, jag tror inte jag behöver förklara hur deras ansiks utryck såg ut.


Men sagan slutar som tur lyckligt tillslut och jag får godkänt på provet. Ett litet kvitto på att allt i hop faktiskt var värt mödan. Nu kan man bara undra hur det går i morgon. Då är det uppkörning.    ... Ett lycka till vore fint!


(Ett hastigt upplägg, så massa stavfel får ni räkna med. Men det är väll inte hela världen. Inte efter den här dagen.. )



Ojoj, mycket har hänt sen ..

Ojoj, mycket har hänt sen sist jag uppdaterade. Så mycket att jag säkerligen har glömt hälften. Peace and love har gjort sitt för i år. Vilket är både skönt och tråkigt. Men nu är det nya upptåg som väntar. I slutet av månaden (Vilket inte är många dagar kvar) är det teori prov, upp körning och flytt. Kan inte dagarna bara flyta på lite snabbare?
Hade egentligen tänkt utvärdera Peace and love lite men jag känner att det får skippas/väntas med och jag hoppas genast över till något viktigare.



... För det är nämligen så att det har hänt något hemskt. Något fruktansvärt! Och jag, jag kan inte tro att det är sant. Och jag vill inte att det ska vara sant heller. Det är nog första gången jag önskar att det bara var ett dumt ryckte, och jag skulle bli så glad om det var det. För då, då skulle du fortfarande finnas.
Jag kände dig inte så väl. Men när man träffade dig kunde man inte se vad du dolde under ytan. Du verkade så glad jämt. Du ljög bra.
Vi gick i samma klass i 3 år i högstadiet och före det på samma skola. Du har liksom alltid vart där. Jag tror du har lärt oss alla en läxa. Ta inte varandra förgivet.
Men varför Emil? Varför?    ... Du var en fin kille. Riktigt fin.
Jag skänker många tankar till din Familj, släckt och vänner.  Och framför allt dig, Emil!
Jag hoppas du fått den frid du önska. Men du kommer alltid leva villt i våra minnen, E.J!


RSS 2.0