Livet kom så plötsligt.

Okunskap. Så mycket kunskap som går förlorad på grund av just okunskap. För att citera Caroline Rendahl skådespelare i teatern - Livet kom så plötsligt som jag nyligen såg. ”Måste man vara en idiot för att fungera i en otydlig och ologisk värld?” Och jag är beredd att hålla med henne i den frågan. Okunskap. Okunskap är idioti. En värld där annorlunda inte är okej, är just idioti. När annorlunda är skrämmande. Annorlunda är skrämmande just för att det är utanför dina ramar. Dina normala ramar. På ett sätt är du just detsamma som någon med asperger. Asperger, där rutiner är en viktig del. Saker som känns bekanta. Jag är av den tron att människor mår bättre av rutiner. Även om de med asperger är mer exakt än kanske du.  Där kl 17:00 är just kl 17:00 inte 17:10. Varför ska en människa som är mer exakt än du inte få chansen att göra vissa saker som du får.  När personen ifråga egentligen passar sina tider bättre än  du. När personen ifråga kanske jobbar på mer fokuserat än du. När personen i fråga verkligen är mer intresserad av det än just du. När personen i fråga för att igen citera lite smått från pjäsen igen "är bäst" på det den gör. Men får aldrig chansen till tillexempel arbete just för att personen i fråga uppfattas som annorlunda. För att personen i fråga kanske har speciella behov. Behov som man absolut kan lösa och du får garanterat bättre arbetskraft än en arbetare som helst gått och vart social med arbetskamrater. Om personen i fråga bara får en chans att få komma rätt. När personen i fråga uppfattar exakt det du säger, men du blir irriterad för att du vart otydlig. "Du borde förstå". Varför ska en annan människa bli straffad för att du inte kan det, att vara just mer exakt? Varför ska en annan människa bli straffad för att den inte fungerar lika dant som du?  Varför kan inte alla människor få bli accepterade i dagens samhälle? I ett samhälle där otydlighet är det tydliga. I ett samhälle där okunskap tar över. Tänk vad mycket kunskap, lärdom, glädje och nya insikter vi kunnat ta vara på om vi bara kunnat acceptera att vi alla inte behöver vara och fungera lika dant för att få en plats i det här samhället, i den här världen. Mer kunskap behövs absolut.  En diagnos ska vara till för att hjälpa, inte stjälpa. Och i vissa fall kan fel beslut tas, i många fall kan en människa bli bedömd fel. Allt på grund av okunskap. Jag hoppas jag kan sätta en liten tanke i någon. En liten tanke som sen kan föras vidare. För världen behöver mer acceptans. Tack alla som på något sätt medverkat i den briljanta uppsättningen "Livet kom så plötsligt"  Ses! 

 
 

Dagens outfit!

Fars dag innehållande, utelek och utemellis, trolldegsbakande och fira pappa/morfar med mat och fika. Riktigt bra söndag lär erkännas! Lugntoch skön dag, precis vad kropp och själ behövde. Ses! 
 
 
 

Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade.

Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade. 
 
När jag går igenom de tyngre perioderna i livet, så är musiken där. Den får mig att flyta. Flyta till grundare vatten. Jag har tagit mig upp på stranden nu. Jag ska bara torka mig torr. 
Text rader här och var som sätter sig fast. Rör mitt inre. Får det jobbiga att synas i ett annat ljus. 
Nu är det Melissa Horn som talat. "Jag är ledsen, jag är det. Men livet ropade"  Att våga släppa det tunga. Att våga släppa det där som tynger en. Livet ropade. Att gå vidare. Se det fina i livet. Strävar man emot den väg som livet puttar en mot så gör det bara mer ont. Som att hålla i ett rep som drar åt andra hållet. Det skär in i handen. Det är skönare att släppa. Vända på huvudet, titta framåt och försöka se det som ser fint ut efter vägen. Smärtan släpper. Släpper allt mer desto mer man ser. Livet ropade, så jag måste gå. Ta hand om varandra. Ses! 
 
 
 
Min farbror bus och jag. Min nr 1. <3 
 
 
 

Blivande brudbukett?

 I dag vaknade farbror bus upp till den bestämda sidan. Han skulle minsann ut och plocka blommorna han sett dagen innan. Trotts regn och rugg skulle vi bestämt ut och plocka oss en bukett. En stor fin bukett i ens stor vas. Och så blev det. Antagligen årets sista bukett så man får uppskatta det lite extra. Dock kröp det fram senare att det fanns en liten bakomliggande tanke från hans sida. 

"- Mamma,jag tänkte att ifall att du skulle bli kär och måste gifta dig. Då måste vi ju ha hunnit plocka blommor först."   

Haha! Så det ni ser är en tänkt brudbukett till mig. Han är rar han min farbror bus. Är och kommer bli en fin liten man det där! Men för min egen del så vill jag nog inte hasta in i något. Och framför allt inte så fort. Haha Barn är för söta, och det är roligt att höra deras tankar om saker och ting. Älska! Ses! 

 
 

Prata utan stop. Tömma huvudet utan att grubbla.

 Lördag och en spontan picknick. Så härligt! Trotts halvruggigt väder var det en toppen dag. Att få umgås med en fin vän. Prata utan stop. Se barnen leka, skratta och bara ha så fruktansvärt kul. Det värmer och det piggar upp. Att bara få rensa skallen i några timmar med en kär vän, Så uppskattat. Pausa livet. Pausa måsten. Pausa grubbel. Bara tömma huvudet utan att grubbla. Tacksam att ha en vän som följt mig och jag följt henne sen högstadiet. Så galet lång tid. Glad att ha sådana som hon som än står där, vid min sida efter så många år. 15år, det är helt galet. Det är sånt man ska fokusera på! Ses! 

 
 

Man krigar, men inget hjälper. För att sen lyckas resa sig iallafall.

Man krigar, men inget hjälper. Sak på sak slängs in i ens liv. Flertal motgångar. Krigarens spjut blir allt trubbigare tills man inte har något kvar att rädda sig med. Man accepterar situationen och faller. Har man väl fallit är det svårt att greppa tag i något. Allt är ett stort kaos. Och när man inte tror det kan bli värre, så blir det just det. Gropen är djupare än man trott, man faller fort och långt. Vägen ner känns som ett helvete. Men till slut slår man mot botten. Det är där det händer. Det är där någonstans det börjar. Det är vägen ner som är jobbig. Det är bara att uthärda. Tankar som lär tänkas, insikter som lär komma. Saker som begravts lär grävas upp. Saker som lär släppas. Allt lär rivas ut och stoppas i nya fack. Omorganisation. Självinsikt. Det må vara tufft. Men det lär göras. Slaget mot botten gör att jag vaknar snarare än dör. Jag må vara envis, man må ha en vilja av stål. Det har visat sig att det inte alltid är positivt, Men i bland så är det just det. Den må ha varit jobbig, men det värsta är över nu. Nu handlar det mest om att acceptera. Ta till sig det nya och sträva mot ljuset som jag börjar skymta. Väl uppe kommer kropp och själ vara starkare. Jag kommer vara en bättre krigare än någonsin. Rannsakat mig själv, stabilare än någonsin förr. Det är dessa fallgropar som formar en. Dessa fallgropar som säger åt en  på skarpen. - Nej stop! Gör om, gör rätt! Jag väljer att se det så.  Dessa fallgropar som gör en till en bättre människa, mer acceptans, renare, mer respekt och kärlek inför andra människor och sig själv, tryggare och klarare. Det är inget jag tänker skämmas för. Det behöver inte vara så tabubelagt. Sträck ut din hand, så personer i din omgivning kan få hämta andan för ett litet tag på sin resa. Alla har vi på något sätt vart där. Även om få vill erkänna. Det är lätt att säga att att termometern visar feber. Det är lätt att säga att man har hosta. Det är lätt att säga att ryggen värken. Men när det inre värker? När det inre blöder? Varför är det inte lika lätt att säga?  - Kanske för att folk inte vet hur de ska hantera det. Det är lätt att säga "krya på dig"  men tydligen inte lika lätt att krama om någon och säga jag lyssnar om du vill. Det är oftast det enda som behövs. Det har väl samma verkan som en Alvedon ungefär. Skulle du erbjuda en Alvedon om någon hade feber? Gör detsamma när någons inre blöder. 

 

För att citera Miss Li - The day i die  "And the day I die, I want you to celebrate
'Cause I lived my life to the fullest". Det blir bra, nu klättrar vi. Ses! 

 

 

 

 

 
 
 
 
 

Furuvik!

Här om dagen passade jag och två av min favoriter på att ta en tripp till Furuvik. En lyckad utflykt på många sätt även om höjdpunkten för farbror bus var att kolla på djurbajset. Haha Men men att åka runt i några bilar som fanns där låg högt toppat också. Det har redan börjat laddas för nästa års besök genom att samla på tior man betalade dessa bilar med. Härlig dag och tänker nog låta bilderna tala denna gång istället! :) Ses! 

 

 

 
 
 
 

"Det är under förvirring det börjar ske saker"

Varken tid eller ork har funnits för att slå sig ned till ro och skriva ett par rader. Men jag tror jag börjar landa och hitta balansen i gen. I bland rubbas ens vardag något och när balansen rubbas går även energin åt. Och att gå igenom en separation så är det inget konstigt i att vardagen vänds lite upp och ner och när det var en ganska utragen process så får man bara inse att saker och ting får väll ta sin tid. Men någon stans känns det nu som att nya rutiner börjar sätta sig och så även lugnet i kroppen. Men oavsett vad så får man vara tacksam för livets motgångar, stora som små. Motgångar tar en framåt och man får istället möjligheten att få mer visdom. Och något jag bär med mig som jag fick höra för ett tag sen "Det är under förvirring det börjar ske saker" Det är då man börjar ta tag i saker och förändring till det bättre blir av. Det är en ganska skön tanke att landa i. Oavsett, då lugnet börjar landa i mig något så kommer jag börja skriva mer sakta men säkert igen. :)  

 

min älskade farbror bus är hos sin pappa denna vecka så har jag haft en egen dag i dag. Började dagen med en lång sovmorgon för att sen glida ut på balkongen med en bok och kaffe koppen i högsta hugg. Spenderade några timmar där för att sen traska till affären för att köpa lite av varje. Väl tillbaka så verkar grannarna lite var stans dragit i gång sina förfester. Det är festival i stan och det märks i kväll. Sitter nu ute på balkongen i mjukiskläder och njuter av lugnet samtidigt som man sitter i dunkande musik och mitt i festen utan att egentligen behöva delta. En ganska märklig känsla men otroligt skön lär jag erkänna. Senare blir det nog att kila in i köket för att pyssla med det jag gillar mest. Kanske baka något, göra lite egen mandelmjölk. Förlora mig i små pyssel. Det gillas! Den här dagen var galet behövlig. Man ska inte underskatta till att bara vara själv för en stund. Så härligt

Ska avrunda här och njuta av nuet! Mjukiskläder, osminkad, balkongen en fin sommarkväll och egentid. Blir inte bättre! Ses! 

 

 

Lördag!

Lördag i går, och har man småbarn så vet alla vad det innebär. Lördagsgodis! Farbror bus och jag bestämde oss för att ta en promenad till Ica Maxi för att inhandla det. En farbror bus som genast blev engagerad och bad om papper och penna. En karta ritades så vi skulle hitta dit. Farbror har fått ett otroligt intresse att rita kartor till det mesta nu, Ligger kartor överallt här hemma! Kartan blev klar och vi gjorde oss redo för att gå. Farbror bus kom springandes från sovrummet med en skjorta i handen. - MAMMA! PÅ LÖRDAGAR FÅR MAN HA SKJORTA! Och ja, det är väl helt sant egentligen, så skjorta fick det bli. Här ska ju ändå väljas godis, stor dag i dag. ^^ Ytterkläder på och över det det blev det tydligen en brandmans utstyrsel. Med andra ord kunde inget gå fel nu. Farbror bus och jag skruttade i väg fnissiga och kom hem mist lika glada. Det lilla i vardagen kan verkligen förgylla en dag, både för lite och stor! Together is my favorite place to be! Ses! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Outfit

Dagens outfit! 
 
 

Spiderman på besök!

Sjukstuga har det blivit här hemma. Hämtade en väldigt trött och frusen farbror bus i torsdags och ja det visade sig att han hade ganska rejält med feber. Får bli en helg i hemmet med film och mys och hoppas på att han kryar på sig snabbt. Det är inte lätt att vara liten och sjuk! Även om det inte orkas med för mycket bus, så får det busas i den mån som går. Gårdagskvällen ägnades åt att göra spindelnät av lim. Sen arrangerades det upp med spiderman, som tydligen lekt rövare i köket. Det var en förvånad farbror bus som gick upp i morse. 
 
- Mamma Spiderman är där uppe! Han har ätit mackor på natten! Ååh! Busiga spiderman! 
 
Den här typen av bus är så roliga tycker jag. Det är härligt att se hur det blåser liv i farbror bus fantasi och han bygger sig en egen saga om vad "spiderman" pysslat med undernatten. Det enda jag egentligen gjort var att fixa en spiderman som sköt när från en hylla. Resten av historien skapade han själv. Fantasi är viktigt enligt mig och något som är viktigt att bevara. Med fantasi kan man komma långt, drömmar, mål, lösningar och framför allt tänka utanför ramarna. Man behöver inte tänka  och göra lika. Att gå i någon annans fotspår, resulterar aldrig i att man kommer först. Att få trampa upp sin egen stig tror jag däremot kan skapa en typ av frihetskänsla och lycka. Att inte sitta fast i en redan uppsatt ram, behövs den göras större så gör man den större. Att våga välja sin väg men även ha förmågan att se oupptrampade stigar tror jag är en viktig nyckel till lycka och fantasi är en viktig ingrediens till det. Ses! 
 
 

I'm not telling you ..

Lördagskvälls nöje! Så härligt och vilket lugn som infinner sig i kroppen! Även om det har en tendens att bli sent så, vaknar jag oftast piggare än någonsin. Meditation och vila! Tummen upp för det! Ses! 
 
 

Festligheter!

Dagarna bara tickar i rasande fart. Och min tid har förgyllas i en härlig blandning av jobb, vänner och farbror bus. På så sätt som jag brukar förgylla mina dagar. Det som dock stack utanför de normala ramarna var att, den här morsan fick ut och svänga på benen i gen. Det händer inte allt för ofta! Kvällen började med ett par vänner, ett par härliga tjejer, plockmat och några drinkar. För sedan vidare för att äta ute. Riktigt skoj hade vi. När maten var uppäten och vi pratat av oss en hel del så kom vi på att vi nog borde dansa lite. Sagt och gjort. Kul hade vi och all in körde vi och det får vi bjuda på. Haha! Men jag kan ändå inte låta bli att känna att det är skönt att jag inte är i väg på såna här festligheter allt för ofta. haha! Nu väntar sängen! Ses! 
 
 
 

Ashtanga yoga - Lördagskväll!

Efter den miss planerade IKEA trippen jag skrev om i förra inlägget, så har jag nu fått i ordning på min Yoga hörna. Så oj vad här ska Yogas nu! :D Pepp! Kunde inte låta bli att köra ett pass så här på kvälls kvisten, och det blev en hel del övande på huvudstående! Det tar sig och det gick bättre än förväntat. Många timmar kommer att spenderas där känner jag på mig. Resten av kvällen ska jag fortsätta bara ta med ro, rita lite kanske? Vi får se. Perfekt Lördagskväll, helt i min smak! Ses! 
 
 
 

IKEA och miss i bedömningen!

I bland kan man ju bara skratta åt sig själv. Idéerna har började poppat upp, och jag kände jag vela ha en uppfräschning av lägenheten. Att göra mig ett litet Yoga hörn skulle sitta som handen i handsken. Sagt och gjort, direkt efter jobbet for jag raka vägen till IKEA. Väl där hittade jag en del fina grejer, bland annat en super stor spegel. - Den måste jag ha! Funderingarna gick, om jag verkligen skulle kunna få hem den på egen hand. Men jag bestämde mig för att det skulle gå, det löser sig på något sätt. Efter lite om och med stod jag där utan för entrén med spegeln och började traska i väg med denna stora sak på en kärra, nöjd och glad. Desto närmare jag kom bilen desto mer insåg jag att det här kommer bli krångligare än jag trott. Efter lite måttande och funderingar inser jag snart att detta kommer bli en omöjlighet, enda chansen jag har är om jag lyckas fälla ner sätena. Det kanske skulle gå då.Ett problem barnstolen sitter i vägen och måste i så fall tas bort. Farbror bus var som tur inte med på min shopping denna gång, och jag beslutar mig för att ta bort stolen och testa. Det var lättare sagt än gjort, den sitter stenhårt! Ringer bror min och hör och efter lite beskrivningar sen är jag i full gång med att ta lös den. Som jag hoppade runt i denna bil. Efter många om och men ringer min bror upp mig. -Hur går det? - Bra! Jag har fått lös ett spännband hittills. Till svar får jag - Men du, rör inget mer. Jag kommer och hämtar spegeln i min bil i stället. Jag fick krypa till korset och lägga ner stoltheten för ett tag, visa mig lite besegrad och inse att detta faktiskt nog skulle vara enklaste lösningen. Jag fick helt enkelt sätta mig ned där på parkeringen med en gigantisk spegel, och vänta på  undsättning. Där satt man som ett fån och kom till insikt med att jag nog inte borde åka och handla på IKEA själv hädan efter. Haha! Men skam den som ger sig. Löste sig de gjorde det ju på sätt och vis och spegeln har kommit hem. Nu är det bara det roligaste kvar, att greja ordning lite! :D Ses! 
 
 
 

Tilla Andersson

Tilla Andersson, 20år

Tilla

  • bloglovin
  • RSS 2.0